Råkass uppdatering, får aldrig riktigt tid och det är konstigt nog många som har klagat. Får ingenting gjort hemma, kan inte koncentrera mig, tredje världskriget bröt ut när jag vaknade från min powernap så jag packade mitt pick och pack och drog hem till m&m. Skulle vilja säga på obestämd tid, men skulle aldrig klara av att lämna dig. Har försökt plugga sen ungefär klockan fyra och kommer ingen vart. Tänker för mycket, känner för mycket och gråter för mycket. Att det alltid ska bli såhär, förstår inte varför. Vad jag än gör så är det aldrig bra nog och det är alltid någon som blir missnöjd. Jag kostar för mycket pengar, är för otrevlig, hjälper till för lite, ingen vill vara med mig för jag är elak, jag är lik P och yadi yada.... Jag vet att det där inte är sant, but still.. Hjärnan orkar inte riktigt med sågning på sågning, än mindre hjärtat. Det gör faktiskt ont, på riktigt. Har för mycket saker i skolan, för mycket träningar, för mycket beslut att göra, för mycket saker att tänka på, för mycket personer att bry mig om och för mycket av allt helt enkelt. Blir bara massa jävla osammanhängande bs i detta inlägg så jag slutar nu. Mormors smoothie och ett nytt försök att plugga. Hej

Gå fortare. Kolla telefonen. Snabbt bara. Inte verka för upptagen av den. Vänd dig om och kolla på honom. Ögonkontakt. Håll kvar blicken, inte för länge. Dom där ögonen.. Stopp. Kolla bort. Blev det för hastigt? Idiot. Förstör inte. Det är kallt. Ljud. Min eller din? Hans. Vem? Kollar bort, mår illa. Faller, faller och faller. Det är kallt nu. Känner hur du tar min hand. Blir varmare. Kan inte hindra leendet som kommer. Vågar inte titta på dig. Drar mina fingrar lätt emot din hand. Respons. Varm. Vill spara ögonblicket. Pausa och spendera denna tid med dig i all evighet. Gå inte. Lämna mig inte. Förstör mig inte. Kommer plötsligt ihåg. Släpper din hand. Den är fortfarande varm. Tittar bort och sväljer klumpen. Du frågar vad det är, hjärtat. Pinsam tystnad. Eller är den pinsam? Vet inte. Vill svara dig. Vill berätta allting för dig. Men vill inte skrämma bort dig. Vill inte lita på dig. Vill inte släppa in dig inunder. Gå nu. Det är ingen idé.

Lajnis om Repeat:

Även om du är världens argaste, och kan få en att lägga sig ner på backen och grina av bara en blick. Så är du världens starkaste och vackraste människa, och du har klarat dig i 18 år, du kommer klara dig i framtiden med. Du är vuxen, jämfört med många människor i ditt liv, men de kommer också växa upp, men de kan ta lång tid och tills dess får du vara den vuxna. Du har en underbar mamma och syster, glöm aldrig dem och alla de andra underbara människorna i din omgivning som bara ger dig positiv energi ! I love you, du är bäääääääääääst !

Hahahha, dör.

Hur fan kan det komma sig att det ALLTID blir så att någon berättar för mig att vi har prov i morgon som jag är helt omedvetende om, and i'm like waaaaaaaaaaaaaat? Jag som tycker att jag hänger med ganska bra. Vill även ha förklarat hur det kommer sig att ingen tar hänsyn till att vi har varit borta i en vecka och inte haft tid att sitta och plugg hela tiden i Berlin?? Bitch please. Så jävla less på alla läxor och skit dom öser över oss efter bara några veckor i skolan, när fan ska man hinna andas? Ärligt. Ångrar så jävla mycket att jag valde sam, jag hatar ju för fan att plugga.
Annars ganska soft dag, tre lektioner. Samhällskunskap, psykologi, tyska. Förstår inte varför jag ska lära mig det där äckliga språket. Kommer aldrig någonsin ha användning utav det och jag vill inte ha användning av det heller, fulaste språket ever. Blä. Tog en skön fika med min saknade homegirl efter skolan, skjutsade henne till jobbet och begav mig hemåt. Har nu käkat och sitter och pluggar lite psykologi, historia och filosofi. Och nej, det är inte det roligaste jag gjort, men det måste göras. Helt jävla galen utekväll i lördags på tal om ingenting förresten. Vad fan hände efter den där sista shoten egentligen? Spårat, men sjukt roligt. Min Lisa levererade som vanligt! Kung.
Nu är det dags att återgå till det viktiga. Pöss och kraaam

Har varit i Berlin i en vecka med klassen, sjukt nice var det! Tänkte slänga upp lite bilder därifrån typ i morgon eller något, orkar inte just nu. Har handlat två par skitsnygga skor för hur billiga pengar som helst också, nöjd. Köpte även ett par stövlar för en dyrare peng innan jag lämnade sverige.

Mamma la upp detta på facebook.

Jag har ett hetsigt temperament, jag säger fel saker i fel lägen, jag provocerar sönder, jag kan vara den elakaste människan någonsin när jag vill, jag skriker och slår sönder saker när jag blir förbannad, kan inte kontrollera mig själv och gör oftast saker jag ångrar efteråt.

Så, nu har jag erkänt det. Och det här är bara några utav mina brister, jag har många fler. Men ser du ens dina egna brister och fel som du gör? Ser du ens att du får mig att må dåligt? Eller HÖR du ens när jag säger till dig att DU FÅR MIG ATT MÅ DÅLIGT?? Inte ens när du får fuckin jävla facit i hand och jag säger "det här och det här gör mig ledsen, gör inte så är du snäll". Inte ens då?! Hur i helvete skulle jag kunna göra det nå enklare för dig? Och när du inte ens kan ändra på någonting då så vet jag helt ärligt inte varför jag ska bry mig. Du kommer att ångra dig, det vet jag. Du kommer att vara så besviken på dig själv för att du lät mig försvinna och att du inte gjorde något åt det medans du fortfarande hade chansen. Och jag tänker låta det vara så. Jag har försökt tala om det här för dig hur många gånger som helst, men det går in i ena örat och ut genom det andra. Det bara rinner av dig. Och jag FÖRSTÅR inte hur det bara kan rinna av dig när det är mig det handlar om? Jag har alltså ingen viktig roll alls i ditt liv? Okej. Tack hej fuck dig. Jag är så fruktansvärt färdig med allt det här. Jag ger upp nu, totalt! Jag tänker inte lägga någon mer energi på någon som inte lägger någon energi tillbaks och inte ens kan ge den minsta lilla respons. Du prioriterar saker HELT fel och det är JAG som ska gå först, JÄMT, oavsett vad fan du pysslar med så borde det vara jag som går först om jag ringer och behöver hjälp med något. Och så länge det inte är så så kan du bara dra. Jag tänker då fan inte alltid komma i sista hand och bara duga ibland bara för att du inte har något bättre att göra. Jag är inget jävla tidsfördriv som duger så fort din telefon inte plingar hela tiden. Och du kan säga att du älskar mig mest i världen och att jag är allt för dig hur mycket du vill,  DET SPELAR INGEN ROLL SÅ LÄNGE DU INTE AGERAR DÄREFTER!!!!!!!!! Då behöver du inte ens säga det. Jag VILL INTE HÖRA när jag vet att det bara är tomma jävla ord och massa jävla bs!!

Jag älskar dig. Väldigt mycket. Men så länge du är den personen du är just nu så behöver du inte höra av dig till mig. Den här gången menar jag det på riktigt.