En person som har kommit att bli väldigt viktig för mig under resan jag har gjort i mig själv dom senaste åren är min morfars syster, Margit. Vi ses inte ofta och pratar inte heller ofta, men hon har följt med mig i bloggen och på fb och jag har hela tiden känt att hon ser mig på ett sådant sätt som inte många gör. Det ÄR inte många som kan se in under ytan och förstå mig, så när någon gör det kan jag märka det på en gång. Och hon är en sådan människa. Hennes kommentarer på min blogg och meddelanden/kommentarer hon skickar då och då väger så mycket i mitt hjärta och jag uppskattar det så mycket. På min student fick jag ett kort utav henne som hon skrivit i och det som stod i det var så fint skrivet att jag helst utav allt ville springa därifrån och sätta mig i ett hörn och gråta. Det är så stort för mig att någon ser mig på riktigt och ser att jag faktiskt kan och att det inte handlar om att jag är lat, utan att jag har svårt att göra saker och komma igång av anledningar som faktiskt finns, som jag inte hittar på. Det är stort att få känna så, för det är inte ofta det händer och den här människan är någon jag älskar av hela mitt hjärta och vill ha i mitt liv på resten av resan, när det är svårt och när det är lätt. Tack.

Fan vad jag inte gillar nya blogg.se. Tycker de va totalt värdelöst. Kan också ha att göra med att jag hatar förändringar. Tål det inte. Idag har jag varit duktig och öppnat en möjlighet till eventuellt jobb. Fint. Jag har också hängt med homegirl och utfört lite nattfiske. Mysigt. Jag har även under veckan äntligen åkt och köpt min Macbook pro som jag fick utav alla fina människor på min student, och jag älskar den, jag är verkligen kär på riktigt. Den är så fin och bra och perfekt för mig. Och äntligen min egna dator som är bara min. Amazing. I morgon ska jag fixa mina naglar svintidigt på morgonen och sedan ska jag sova hela dagen ända tills det är dags för utgång. Pöss