Tittade in här och insåg att sist jag skrev något var ju förra året, så jag tänkte att det var dags. 

 

Jul och nyår var lika mysigt som det alltid är. Jag blev även detta år så otroligt överväldigad av hur bortskämd jag är och hur mycket fina grejer jag fick i julklapparna, men som vanligt var det roligast att ge och få göra andra glada. När nyår kom försökte jag göra någon slags resumé i mitt huvud över 2014.

 

2014 var nog ärligt talat det sämsta året i hela mitt liv. Det var otroligt tufft och fruktansvärt jobbigt på alla möjliga sätt och varje gång jag trodde det skulle gå åt det andra hållet så kom en ny smäll. Jag var rädd nästan hela tiden. Jag var rädd eftersom jag var och snuddade på gränsen till ställen där jag varit förut, och där jag lovat mig själv att jag aldrig mer ska hamna och att om jag ändå skulle göra det så måste det få ta slut denna gång. Jag vill aldrig mer trilla dit, så när jag började känna samma känsla i kroppen och när ångesten började trycka mer och mer varje dag så var det ren och skär panik. Och rädsla. Jag har under detta år träffat på fler ormar och bara (helt jävla rätt igenom) onda människor än jag hoppas att man någonsin ska behöva göra under en livstid. Det är synd, för det förstör mycket utav delar av mig själv som jag kämpat med att bygga upp. Det har tagit tid, motivation och massa energi ifrån mig. Jag har stängt en dörr hos mig själv som jag sakta sakta höll på att öppna och vågade släppa in någon igenom. Om det går att fixa eller inte återstår att se, men det känns bättre nu. Men trots det kommer jag att fortsätta hålla den dörren och vad som finns bakom den inlåst och vara försiktig med att tro för bra om folk hela tiden. Det finns riktigt vidriga människor, som är kapabla till ungefär vad som helst.
Om jag inte hade haft Joel, mina vänner och min mamma detta år så vet jag inte hur saker och ting hade sett ut nu, jag är så otroligt tacksam för allt. 

 

Nog om det. Jag har börjat plugga och fått ett nytt jobb, börjar på tisdag. Peppen är enorm. Jag har brutit med gamla vänner som inte ger mig något i gengäld för allt dom tar och jag har börjat värdera saker och ting på andra sätt nu. Man kan inte fortsätta hänga kvar vid något som hela tiden tar energi men inte ger något tillbaks när man behöver det som mest. Det funkar inte så. 

Joel introducerade mig för Prison break för någon vecka sedan så det har blivit mycket serietittande på kvällarna, plugg och förra helgen var jag + familj och åkte madrass i Högbo. Jävlar vad roligt det var! Och fort som fan gick det. Jag är trött på snön och vill att den ska försvinna. Fast samtidigt inte eftersom jag köpte en svindyr peak performance förra veckan och vill gärna hinna använda den lite. 

Innan jag började skriva detta inlägg kom jag på massa saker jag har hunnit göra och skulle skriva, men nu står det helt still och det verkar inte komma något mer så nu är det nog bedtime. Skola i morgon. Puss och kram

Det är den 17 december och jag har nada julfeeling alls. Jag är nästan klar med alla julklappar, har pyntat här hemma och klätt våran fina lilla gran, men fortfarande ingenting. Det är nog mycket att det inte är någon snö ute som gör det, jag gillar inte alls snö men kan medge att det ser ganska tråkigt ut när man kollar ut och det är antingen grått och mörkt eller grönt gräs överallt. Hur som helst så längtar jag i alla fall. Jag älskar julen och allt som har med julen att göra, förutom maten typ. Det kommer bli ganska stressigt för oss i år igen, eftersom vi har två familjer vi ska hinna med och förmodligen blir det järbo på morgonen/förmiddagen och senare sandviken hos min baba eftersom de e hans jul i år. Vilket betyder att det blir min älskade mamma på juldagen. Förra året kände jag att jag inte riktigt hann njuta utav julafton, utan bara flängde fram och tillbaks och slängde i mig mat och bytte julklappar utan att få någon riktigt ro. Vill ej ha det så i år igen så denna gång ska det vara ordentligt planerat.

 

Annars händer det inte så mycket, väntar på ett viktigt besked och gör om ganska mycket hemma i vår lägenhet. Vi har ä.n.t.l.i.g.e.n köpt ett riktigt matbord och tagit bort det fula dryga jävla barbordet. Har även lite smått börjat rensa allt möjligt här hemma. Idag rensade jag mina troslådor. 144 par fick jag det till innan rensningen. Galet. 

Borde sova för längelänge sen nu också men är halvt sugen att slå på en film. Vi får seeee. Puss och kram

I morgon är det fredag och jag ska städa våran lägenhet, tvätta och dona. Har lite grejer på gång på många olika plan, men känns dumt att ta ut något i förskott och dela med sig innan jag vet någonting säkert. SovdagZzz, puss och kram!

Ding. "OJ SHIT!!! Jag är i växeln eller hur??!?" Säger jag och inser att jag aldrig blev kopplad. Haaahaaaa skämdes lite granna. Hon skrattade dock och tyckte jag var rolig. Kul. 

Denna vecka har varit ganska seg. Joel var hemma tisdag onsdag och jag fick pyssla om sjuklingen. Mest han som pysslade om mig pga sån jävla smärta men ändå. Blev massa filmer, glass, te och pussar i soffan. Supermys. 

Var hos världens bästa mamma ikväll och fick bli mer ompysslad. Älskar seriöst min mamma mest av allt i världen, hon är fan världens bästa människa. Så de så. 

Borde verkligen sova nu men de verkar ju bli omöjligt. Trycka en karta Ipren kanske? Jaalå. Tack för mig

Idag och igår har jag tvättat och handlat. Följde med Joel till Valbo och kollade på någon jacka, köpte ett par supersköna mjukisar också innan vi åkte hem och åt middag. Spelade lite datorspel med honom efteråt gjorde jag också. Vilket egentligen går ut på att jag sitter i hans knä och han säger vilken knapp jag ska trycka på när. Superkul. Brukar bara hända när jag är extremt uttråkad. 

Nu ligger han bredvid och sover i vanlig ordning och jag är som alltid inte ett dugg trött när jag vill sova. I morgon har jag lovat min mormor att jag ska komma dit och hjälpa henne komma igång med hennes nya iPhone(min gamla). Det blir nog skoj och mycket träning för tålamod, som jag har noll av. Spännande. Gooodnighhhtz!

1. Det är jävligt svårt att ge sig själv örondroppar med rätt antal och pricka rätt osv så jag måste ha joel nära hela tiden

2. Det tar fan år innan skiten har runnit ner i örat och oavsett hur länge jag väntar så känns det som allt rinner ur igen när jag sätter mig upp

3. Det är en blandning av kortison och antibiotika i dessa droppar och den är GUL. Och lämnar fläckar på kläder/örngott, ja allt den hamnar på

Enligt sköterskan jag träffade borde jag känna mig mycket bättre redan till helgen och börja höra normalt igen. Men hon hade inget svar på varför jag var inne på andra veckan med feber och fortfarande hade ont som skit i halsen. Hon sa att jag skulle återkomma om jag fortfarande hade feber om tre veckor(????). Aaaa om jag inte avlidit tänkte jag. Tänker höra av mig på måndag igen om jag inte hör ordentligt, pallar ej detta mer nu. 

Adjö. / TPL

Jag hade verkligen glömt hur jävla tråkigt det är att vara sjuk. På riktigt jättesjuk alltså. När jag gick i högstadiet typ var jag "sjuk" så mycket så jag nästan inte visste hur det var att vara sjuk. Minsta lilla känning i halsen lr snor ur näsan så tyckte jag att det var en bra anledning att stanna hemma och sova hela dagen. Så jävla skoltrött och så jävla deprimerad. Min mamma blev tokig på mig och körde iväg mig till skolan ändå ett x antal gånger. Jag tyckte hon var asjobbig. Och nu när man är så nära vuxen man kan komma kör jag iväg mig själv till jobbet trots att jag kanske egentligen borde ligga kvar i sängen. Karensdag är det enda som springer genom mitt huvud också släpar man sig upp ändå. 

Jag har ett ganska kasst immunförsvar, men nu har jag inte varit sjuk på länge. Och nu börjar jag lessna så jävla mycket på detta. Det jobbigaste är att inte höra någonting, vänster öra är helt dövt. Jag och Joel gick in på ica häromdagen och det var fan pinsamt att han nästan behövde skrika åt mig för att jag skulle höra någonting. Och när vi satt i soffan på kvällen bredvid varandra vände jag mig om och sa någonting till honom, varpå han ryggade tillbaks och tittade på mig och sa "babe, jag sitter bredvid dig, du behöver inte skrika åt mig", så ja. Jag hör ju inte ens hur högt jag själv pratar. Kul. Jag känner inte riktigt för att gå till hc och få konstaterat att det inte går att göra något åt och sedan få en räkning hemskickad för att jag har tagit upp fem minuter av deras tid. Det har tydligen tagit några veckor för folk som har haft likadant innan det går över(nu pratar jag om örat), men jag tror att jag kommer hinna bli halvt psycho innan det om det ska fortsätta vara såhär. 
Hur som helstttttttttt så har jag nog klagat färdigt nu. Nu ska jag tvätta. Poss och kram

Vad har hänt då? Jag har köpt en iPhone 5s(oerhört lycklig över mitt köp) som fick ersätta min gamla 4:a som jag haft i 4 år typ, jag har haft semester och åkt med min Joel till vår stuga i skåne och haft en fantastisk vecka, klättrat i nimis, badat i grottor,  handlat på Ullared, spelat golf, badat, varit på dop x2, fyllt 21 år och därmed fått fina presenter, jag har blivit väldigt brun, ätit mycket glass, kollat på överdrivet många Youtube-klipp, fått tillbaks min insomnia, utrotat ett getingbo, färgat och klippt mitt hår, pussats i en solnedgång, druckit bärs, grillat och massa annat fint. Nu senaste veckan har jag även lyckats dra på mig öroninflammation alternativt halsfluss. Lr en kombination av båda. Fruktansvärt påfrestande och irriterande är det i alla fall. Känns ungefär som att jag har en golfboll i halsen, jag har feber hela tiden och jag hör ingenting på vänster öra. Det är ett lock som vägrar släppa och när jag pratar låter det som jag är under vatten, samt att det piper och trycker i örat och gör ont. Så att så kul har jag. 

Självklart har jag spenderat all tid här emellan med min älskade Joel. Vi har varit på olika håll och gjort andra grejer ensamma ett fåtal gånger när vi känt för det, men annars varit med varandra hela tiden. Han börjar jobba i morgon igen och ligger bredvid och vrider och vänder sig nu och verkar sova ganska oroligt. Tycker synd om honom, men vi har haft en väldigt fin sommar. Världens bästa kille är han. 

Min lillasyster drog till Turkiet idag på en sista minuten med sin polare och jag känner ganska mycket att jag och Joel borde göra samma sak ganska snart. Det absolut bästa med hela denna sommaren har varit att få komma härifrån. Bort från allt som varit hela första halvåret och alla jävla idioter som har förstört för mig. Så att stanna här mer än nödvändigt lockar ej. Bör sova nu jag också och få in någon dygnsrytm igen typ. Men först lite pics. Adiozzz amigos, pözzzz

Man kan tycka att man ger allt och försöker och vänder ut och in och upp och ner på sig själv för att anpassa och försöka få det att funka, men sen kommer det tillbaks med en käftsmäll och jag undrar om jag är dum i huvudet och bara inbillar mig att jag gör allt jag tror att jag gör eller om det bara är jag som ser det?