1707

I helgen har jag haft ont i magen och bara varit med min fina. Så de gjorde inget att jag dog halvt av smärta då och då. De va en perfekt helg.


Sömnlös

Så jag skypear me min bejb.


Skev

Sen natt som vanligt. Får ont i ögonen av ljuset från datorn och kollar på femtioelfte avsnittet av sex and the city. Har rökt alldeles för många tankecigaretter i en alldeles för stor hoodie som inte är min. Det känns som att jag är i ett sånt konstigt stadie i mitt liv just nu, jag kan inte förklara hur, men det bara är så. Vad händer nu? Vad händer sen? Jag tänker bara på boken som min mamma läste för mig när jag var liten. När man vände blad och sa "vad hände sen?". För så hette boken. Och jag undrar vad är sen? Är det nu? Vad händer nu? Eller sen? Vad är skillnaden? Jag kommer dö innan jag är 25. Nej, jag är inte i en ålderskris, jag bara känner på mig att jag kommer dö ung. Inte självförvållat. Jag vet inte hur lr när, men jag bara vet att jag kommer dö ung, och det gör mig inte så mycket. Egentligen. För jag har inte en aning om vad jag vill ha ut av livet, eller någonting. Jag vet inte ens om det finns något speciellt jag vill ha ut av det. Vad mer finns det att göra som jag missat? Jag har rest, jag har gått i skolan, jag har älskat, jag har blivit sårad, jag har ljugit, jag har varit impulsiv, jag har uppskattat, tagit emot och jag har känt. Jag vill inte ha barn och jag vill aldrig gifta mig. Vad mer finns det egentligen kvar? EGENTLIGEN. Ni typ 10 pers som kommer läsa detta får ej tolka detta fel och tro att jag är deprimerad lr liknande, det är jag inte. Jag är okej. Jag är okej, men förvirrad och konstig just nu bara. Jag vet inget bättre sätt att förklara det på. Skev. Det är kanske ordet jag skulle beskriva mig själv med just nu. Jag vet inte. Jag vet ingenting. Men är det här verkligen allt? Blir det inte mer än såhär? På riktigt alltså. Jag vill veta. Jag vill veta allt som någonsin går att veta. Allt. 

Klockan är nu 01:52 och jag borde försöka sova. Igen. Jobbar eftermiddag i morgon. Min kudde luktar schampoo, tvättmedel och dig. Dig som jag tycker om. Så himla mycket. Dig som jag är så kär i att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag vet faktiskt på riktigt inte vart jag ska ta vägen. Varje gång jag ser dig känns som att det är den första igen. Men det är det inte. För då var du inte min. Och jag var inte din. Och nu vill jag inget annat än just det. Att bara vara din. Ett till avsnitt om Carrie och hennes hopplösa liv som jag inte kan låta bli att dagdrömma lite om, sen ska jag sova. Lovar. I din för stora tshirt. 

Try

Det sista jag ser innan jag somnar och det första jag ser när jag vaknar. Du gör mig glad.


Godnatt min skatt


Virrigt

När får man egentligen ut det man vill ha av någonting? När vet man att man har nått max, när det inte är någon idé längre? Lr är det bara en dum känsla man får ibland, den där att man lika gärna kan ge upp? Blir knäpp på alla frågor och vill ha svar på. Måste få svar. Varför föddes jag inte med tålamod?? Så mycket hade varit enklare då. Men istället har jag minst tålamod i hela världen. Pallar inte göra det här längre snart. Mot mig själv. Skit.


Voila

Visste inte att folk fortfarande klickade in här. Hade nästan glömt bort själv att jag har denna blogg kvar. Det är ej mycket jag har att skriva om lr saker som händer. Jag har fått längre hår, skaffat fler tatueringar, hängt med homegirl, köpt för mycket skor, fått en praktikplats som förhoppningsvis ska leda till jobb, rökt för många cigaretter, tittat igenom säsong 1,2 och 3 av sex and the city, spelat match, tränattränattränat, det finns någon jag tycker väldigt mycket om och i morgon ska min mormor ha århundradets 75-års fest. Ungefär så ser mitt liv ut just nu. Just just nu, sitter jag i soffan i mina pyjamasbyxor och en stickad tröja. Har två trötta hundar här som jag ska ta ut på en promenad, sen ska jag dela en flaska vin med min andra halva ikväll. Och längta lite. Men bara lite. Puss och kram


Sho yani, jag älskar dig


?

Vill jättegärna veta vilken Linnea det är som hade skrivit en kommentar till mig den 19e. Ska svara på din fråga så fort jag vet vem du är!


Jagskadödadig.

Fyfan va I.R.R.I.T.E.R.A.N.D.E när man laddat ner en film man sett fram emot att lägga sig skönt i sängen och somna till, så ligger texten ungefär 20 sek före pratet. Fitta.

<3




Det blir bättre.

Det är så mycket som händer i mig, för mig, hos mig, runtom mig just nu. Men egentligen är det ingenting alls. Det är så svårt att förklara och jag kommer nog aldrig kunna göra det, hur mycket jag än försöker. Som Lina säger så är det en "julia-grej", vilket betyder att det är bara jag som förstår det, och bara jag som behöver förstå det egentligen. Det mesta känns bra just nu. Det är lite rastlöst och oroligt, men överlag känns det väldigt bra nu. Trots att jag ligger hemma med den snorigaste näsan och mest förstörda halsen någonsin. 
Det är en känsla jag inte är säker på om jag känner igen lr inte. Än. Men jag vill veta och jag kommer nog få göra det snart. Det är inte bråttom. Det får aldrig vara bråttom. Men det får bli bättre, och det blir det. Hela tiden.
 
 
 




Jävligt ont gjorde de


Miljoners miljoner.

Inatt har det varit mer oroligt än på länge hemma hos mig/i mig. Jag kunde absolut inte somna och när jag väl somnade runt fyra i morse så drömde jag. Om luit. Och att drömma om honom för mig när jag inte fått läka helt än är värre än den värsta mardrömmen någonsin. Halvvaknade tusen gånger och hörde röster i morse när folk började röra sig mot jobbet men visste aldrig om jag var vaken lr inte. Halv elva vaknade jag av att jag skrek och grät. Var genomdränkt av svett och skakade i hela kroppen. Det tog ett tag att fatta att jag var vaken nu eftersom jag var säker på att det jag drömt hade hänt riktigt. Jag slog på mina högtalare för att lyssna på musik, shuffle, fel låt kom på och jag slet ut den och satte mig på sängkanten. Så tom som jag kände mig just då, exakt då, den känslan är vidrig. Egentligen är den ingenting men för mig är den allting. Sen bara brast det.
Nu, några timmar senare har jag slutat gråta och är istället extremt nervös, orolig och hyper. Förgiftar mina lungor hänsynslöst mycket med blåa l&m och samma låt går på repeat för hundrafemtioelfte gången i mina öron. Idag är en sån dag bara.

Jag har nog aldrig längtat efter någon så det gjort ont i vartenda ben i kroppen förut. Jag älskar dig miljoners miljoner varv runt jorden.

Och sen tillbaka.


Cash Money King

Tycker jag har varit extremt duktig att hushålla med mina pengar och min lön för augusti månad. Snart kommer det en ny för september. Men så idag hade jag tråkigt, klickar runt på en och annan hemsida och klick.klick.klick. 1000 spänn mindre på kontot. 

Jämt.

Går ner för trappen. Går upp för trappen. Röker för många cigaretter. Tänker. Tänker. Tänker. Har för hög musik, har för låg musik. Ligger skönt, ligger inte skönt. Vill ha täcke, vill inte ha täcke. Vill möblera om rummet och skiter i att klockan e 02.07 för jag måste göra det nu.på.en.gång. Dålig låt, bra låt. Inget nytt på fb, inget nytt på instagram. Blir ännu mer sjuk i huvudet av det här. Jag vill sova. Jag vill sluta vara rastlös och orolig. Sluta kryp i min kropp. Det luktar parfym av min kudde och jag har blött hår. Fan va irriterande. Försvinn, stick och brinn.


Kanske.

Idag har jag hängt med min plutt. Han är så himla pluttig.


Turnin my world

Hänger med en pojke, drömmer om en annan. Skäms för hur jag tänker, hatar hur jag handlar.


Kom tillbaks till mig.

Är världens ynkligaste människa just nu.


Om

Vi faller tillbaks i gamla rutiner. Allting är som vanligt för dig. Ingenting har hänt, det börjar om igen. För det finns inte för dig, det finns inte att bete sig, att stanna upp och lyssna, höra vad jag säger eller känna det jag känner. Det ligger långt bort och är inget du är van vid. Respekt, acceptans och ödmjukhet. Ingenstans finns det. Du ska ha det du vill ha och du ska rädda dig själv, i alla situationer. Och jag är så dum som köper det. Så jävla dum.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0