Det är så mycket som händer i mig, för mig, hos mig, runtom mig just nu. Men egentligen är det ingenting alls. Det är så svårt att förklara och jag kommer nog aldrig kunna göra det, hur mycket jag än försöker. Som Lina säger så är det en "julia-grej", vilket betyder att det är bara jag som förstår det, och bara jag som behöver förstå det egentligen. Det mesta känns bra just nu. Det är lite rastlöst och oroligt, men överlag känns det väldigt bra nu. Trots att jag ligger hemma med den snorigaste näsan och mest förstörda halsen någonsin. 
Det är en känsla jag inte är säker på om jag känner igen lr inte. Än. Men jag vill veta och jag kommer nog få göra det snart. Det är inte bråttom. Det får aldrig vara bråttom. Men det får bli bättre, och det blir det. Hela tiden.