Frrrk
Igår var jag i skolan och hade två lektioner. Beställde balbiljetter. Jag åt pizza med min mamma och la mig tidigt. Plutten kom när han slutat jobba och kikade lite greys med mig. I onsdags var jag i Gävle på 50-dagars och var fullare än jag varit på jävligt länge, och jag hade jävligt kul. Somnade väldigt sent med fyra andra pers i samma säng(OBEKVÄMT) och var alldeles för trött för att gå till skolan som planerat nästa dag. Städade hela luits lägenhet och tog tag i det helt sjukt enorma berget av disk. Fick höra att jag skulle vara den perfekta flickvännen så jag tar det som att det blev bra. Idag har jag varit i Valbo och gjort av med pengar. Jag har köpt ännu ett par skor. Ångest. Jag har också varit på kalas, lagat världens godaste middag med min fina Nis, kollat på sunes jul/sommar och hämtat en berusad och söt mamma. Nu måste jag göra något väldigt jobbigt so förmodligen kommer ta väldigt lång tid. Jag ska rensa min garderob och min skosamling. Jag vägrar gråta, men risken finns faktiskt. Psyk. I morgon ska jag löpa och plugga matte. Roligt. Återkommer när jag brutit ihop färdigt. Hej
Du är min nummer ett.
Skrattar
Det här är fan det sjukaste jag varit med om. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, det är en sån jävla absurd situation. Ni vet en sån där situation där man börjar skratta för det är så konstigt och tragiskt och man borde gråta men reagerar på helt fel sätt för man blir så ställd och chockad, så istället börjar man skratta. Vet inte vart jag ska ta vägen. Jag tänker bara skratta ända tills det slår mig och jag inser att det faktiskt händer, på riktigt. Din jävla fitta. Du får aldrig komma tillbaks.
X
Den här dagen för exakt ett år sen kommer jag ihåg. Inte allting, men väldigt mycket. Och jag saknar hur det var då. Ibland saknar jag det väldigt mycket, men jag vill nog inte ha tillbaks det. Alla bråk, tomma hot, skrik, elaka ord och svartsjuka kompenserade aldrig upp det fina. Men när det var fint, då var det fint. Jag hoppas du får världens bästa dag. Du är, och kommer alltid vara väldigt speciell för mig.
Man kan inte döda sig själv för något som inte kommer tillbaka.
Jag kan, med handen på hjärtat, säga att jag alltid vet när det är dags att släppa taget, när tiden verkligen är inne för det, eller när jag ska släppa taget innan jag tar tag hårdare och får det jobbigare sen. Jag kan också, med handen på hjärtat, säga att jag aldrig gör det. Jag lyssnar aldrig på mig själv i just det här ämnet och är det något jag har svårt för så är det separationer, break-ups, farväl och slut. Jag tar alltid sönder mig själv in i det sista, vrider och vänder på allt för att få det att funka, pressar ur det sista ur allt och vägrar släppa taget trots att jag själv mår så fruktansvärt dåligt av att hålla kvar vid något. Det funkar inte att göra så. Det handlar om accaptans, och jag måste träna på det. Jag måste lära mig hur man accepterar att det är över, inte finns något kvar och inte är värt att kväva sig själv för att hoppas på något som inte kommer hända. Det är dumt. Så inåt helvete. Ändå gör jag det varenda gång. Man känner när något tar slut. Man känner när det är dags att ge upp och acceptera att det som kändes så bra i början, den känslan kommer inte komma tillbaka. Hur mycket man än vill. Man måste ändra det man inte kan accpetera, och acceptera det man inte kan ändra.
Jag har glömt bort vad minne betyder
Namnlöst
Äntligen kom mitt efterlängtade lov. Jag gjorde ett matteprov i torsdags och fick g. Så jävla bra. Five more to go och sen är skiten klar! Massa cred till min fina lillasyster som stått ut med mitt jävliga temperament och utbrott och lärt mig massa!! Delen delat på det hela, nu kan jag. Blev massa avsnitt av älskade greys igår, utgång me fina denise i torsdags och ikväll fick jag besök av fina camilla så jag slängde ihop en ananaspaj med lite hjälp av lina och jävlar i min låda vad god den blev! Lina och jag fick även en behövlig pratstund om allt mellan himmel och jord, som vanligt och återigen förvånas jag av hur klok, tålmodig och fin min bästa är. All kärlek till dig! Nu ska jag krypa ner i min nybäddade sängjävel och kicka igång nästa avsnitt av greys! Pöss och skitmycket godnatt
Unfair
Livet går för fort och tar slut när det borde ha börjat. Vila i frid.
prov på 60 sidor i morgon, + att jag är
mest less i hela världen på dig.
Brinner
Fega jävla svin!!!! Vilket as du är. Patetiska ursäkt till människa.
Rutstore
Nu vänder det
Klockan är alltså snart 5 på morgonen. Har jag somnat? Nej. Är jag trött? Nej. Rastlös? Ja. Förstår inte vad det är för fel på mig. Jag gick och la mig strax innan 1, helt utan resultat. Varenda jävla kväll. Snart kommer jag på riktigt gå in i väggen eller bara ge upp. Måste.få.sova.
Fick dock världens bästa news idag, så jag är på ganska bra humör ändå. Varit sjukt glad hela eftermiddagen och kvällen, så det är väl bara att hålla sig vaken och inte somna i senare på dagen idag.
#råpanikångestskitäckligkänslafromhell
BOOM. U dead.
I'm Having Nightmares From Sleeping With The Enemies
R
Mickey
Grubbla inte
En gång till. Jag önskar att jag aldrig låtit den här staden och dom här människorna förstöra mig. Hela grejen äcklar mig. Vill inte analysera detta mera. Tittade på bilden och kände inte igen mig själv. Alls. Läste orden du skrivit. "så lycklig och oförstörd!" Då. För lycklig och oförstörd är långt ifrån vad jag är nu. Jag vill att du ska vara tyst, och jag vill inte höra mer av det du vet förstör mig mest. Håll käften. Jag vill så mycket. Och jag vill visa att jag visst kan, att jag klarar av det. Men aldrig, aldrig någonsin finns det energi eller ork över. Jag orkar inte. Jag är helt slut, hela dagen, varje dag. Det är som att räkna dagar till min egna undergång och det hade varit så mycket enklare att ha någon att skylla detta på, men jag vet att felet är mitt. Jag har mig själv att skylla för jag har chansat, litat på och släppt in. Lurat mig själv helt enkelt. Idioti.
She's diffacult, but she's worth it. She's worth the effort.
Longing
Det är konstigt. Det är så länge sen och egentligen ingenting jag kan säga att jag hade. Men fortfarande saknar jag dig. Ibland, dom här kvällarna när jag är helt ensam och får tid till att göra det jag är bäst på, tänka, dom kvällarna saknar jag dig. Jag längtar efter dig, jag undrar hur du mår, jag vill veta vad du gör om dagarna, hur det går för dig med allting, om hon är annorlunda än vad jag var. Jag vet inte varför jag vill veta, varför jag fortfarande bryr mig. Du var inget speciellt snäll emot mig, inte jag emot dig heller. Vi hade en konstig och ojämn relation under hela tiden och vi förstod oss aldrig på varandra, samtidigt som ingen visste mig bättre än vad du gjorde och vice versa. Allting med dig var bara så speciellt och jag ville bara ha mera. Jag ville inte lämna det. Ville vara kvar. Vi bor i samma stad men ändå tycks du på något sätt ha gått upp i rök. Jag ser dig aldrig, hör aldrig ditt namn och vet inte vart du är någonstans. Men jag saknar dig, det gör jag. Jag har aldrig velat att det ska gå dåligt för dig och det är något som gnager lite i mig när jag tänker tillbaka. Det gör inte riktigt ont, det är mer något jag vill fylla. Ett litet hål som är kvar. Det är väldigt litet, i storlek med ett knappnålshuvud kanske. Men fortfarande, det är ett hål som behövs fyllas. Jag satt och kollade igenom min fb och gamla konversationer och jag log för mig själv när jag läste det vi skrivit. Jag hoppas att du mår bra och att det går bra för dig. Och jag saknar dig. Även om det inte var meningen att det skulle vara du och jag.
Bimbon e förbytt me himbon
