Viljan.
Kanske är det sant att hoppet är det sista som lämnar människan. Kanske är det därför man fortsätter klamra sig fast och vägra ge upp. Kanske är det därför man inbillar sig själv att det inte är så farligt, du överdriver bara. Kanske är det därför man ser förbi och låtsas att det inte gjorde ont. För man hoppas. Hoppas på att det ska komma en vändning och bli bra igen och det kommer bli som förut. Vilket jävla som är jag trött på att hoppas. Tro att jag ska kunna göra någon skillnad och försöka boosta mig själv till att jag duger. Så jävla trött på att känna mig otillräcklig hela.jävla.tiden. Den vidriga jävla känslan som serverar sig själv till frukost varje morgon jag vaknar. Vart jag än går, säger eller gör så hänger den över mig som ett jävla moln. Hela tiden talar den om för mig att jag helt enkelt bara inte räcker till. Jag är INTE_TILLRÄCKLIG. För någon. Och framför allt inte för den jag vill vara mest tillräcklig för.
Man kan tycka att man ger allt och försöker och vänder ut och in och upp och ner på sig själv för att anpassa och försöka få det att funka, men sen kommer det tillbaks med en käftsmäll och jag undrar om jag är dum i huvudet och bara inbillar mig att jag gör allt jag tror att jag gör eller om det bara är jag som ser det?
Om hoppet nu är det sista som lämnar den här jävla kroppen så tog det just sitt pick och pack och drog. Adjö.
Comments
Postat av: Mami
Du ÄR tillräcklig och du duger med vad du än tar dig för.
Ingen människa är perfekt och ingen människa blir
någonsin helnöjd med sin egen insats. Men det fina du har
är att se att vissa saker blir tokiga eller skulle kunna gjorts på annat vis och den förmågan Julia har inte alla men det har du! <3 DU ÄR BÄST OCH DU VILL OCH ÄR VILLIG ATT FÖRÄNDRA SÅ ALLT ORDNAR SIG!
Trackback
