Det är jobbigt att se dig gråta, det gör ont i mig att se dina ögon fulla av tårar och din min så allvarlig och ledsen. Sitter tyst bredvid i soffan, vet inte vad jag ska säga. Känner mig som en dålig människa som inte kommer på något på en gång, men det finns så mycket jag vill säga till dig. Och jag vill säga det till dig på ett sätt så det stannar kvar i ditt huvud, så du kommer ihåg det. Jag vill hjälpa dig, som du hjälpt mig så många gånger. Vill få det att låta lika enkelt och sant som allt det du sagt till mig när jag varit den som suttit där. Så jag försöker. Snubblar på vissa ord och tycker jag själv låter helt knäpp, men säger det jag tycker. Vill att du ska veta att jag alltid kommer svara och finnas här, precis här. När du gick flera timmar senare glömde jag att säga det, men jag älskar dig och allt kommer att bli bra.