Fan. Jag har alltså inte anmält mig till någon danskurs denna termin och jag börjar få å-n-g-e-s-t. Jag ÄLSKAR att dansa, det finns ingen annan stund i mitt liv när jag känner mig mer levande än när jag kliver in i den där trötta danssalen och vet att det väntar ett svinhårt pass av massa dans och svett. Veta att jag kanske kommer få nya utmaningar eller steg denna gång som jag kanske inte sätter på en gång, utan får åka hem och bara nöta som fan istället. Vill alltid bli bättre, större och smoother efter varje träning, vill bli en stor dansare.
Och alla mina fina vänner som jag fått genom dansen, herregud, ni är såna fina människor, jag älskar er så mycket!! Cecilia, Lisa och Maria är dom jag kommit absolut närmast och jag är så glad över att jag fått lära känna dessa tjejer, verkligen guld värda, träningarna hade inte varit någonting utan er. Utan era kramar när man kommer in genom dörren, våra raseriutbrott när vi blir frustrerade, våra plågoskrik när Ida tvingar oss att köra styrka i 1h, våran panik på uppvisningarna när vi springer upp och ner och kastar på varandra kläderna och sminket, fixar varandras hår, knäpper bhar och sprutar 3 liter hårspray samtidigt som vi skrattar som fan. Eller när vi står och byter om precis breve scenen och jag stoppar min bh i fickan, hahahah! Eller när vi sitter och hänger utanför, svettiga som fan och väntar på att nästa lektion ska börja. Pluggar, snackar skit, går igenom de där steget som vi inte lyckats sätta än, lyssnar på musik och käkar. Allihopa tillsammans. Jag kommer sakna att gå in igenom dörrarna på IOGT, ta en cigg med lisa innan vi börjar, få sms av cissi som frågar när jag åker till dansen, tjaffset när vi ska bestämma kläder och våra blickar när vi menar något som bara vi förstår. När cissi kommer ut bakom gardinen och börjar veva och Lisa måste springa ut ur rummet och lägga sig på golvet och skratta, när maria läser twilight, när jag kör mina stretchpass, när cecilia PROMT ska ha sin plats framför dörren och när hon skriker när vi måste backa bakåt fort som fan i korreografin.



En sak som är viktig att komma ihåg är dock att dansen aldrig någonsin hade varit samma sak om det inte hade varit för Ida, Ida Long. Hur mycket jag än tänker efter kan jag omöjligt komma på en person som är en bättre förebild än ida. Hennes band Baron Bane blir bara större och större(lyssna på spotify) och hennes dans är helt sjuk. Att se Ida dansa en hel korreografi är verkligen magiskt. Ida är DEN dansaren som man vill bli, redan från första gången man ser henne. Det är perfektion. Och hon är en helt fantastisk människa som verkligen har fått dansen att bli ännu bättre och roligare för mig! Hon är mån om sina elever och alla kurser jag haft har jag bokat för Ida just därför. Hon vill hjälpa folk att utvecklas och jag tycker hon gör sitt jobb helt fuckin incredable good!