När man vill uppnå något eller få det resultat man är ute efter måste man vara beredd på att gå in till 110 för det. Det funkar inte att bara tro att saker och ting ska hända av sig själv, man måste jobba för det och verkligen anstränga sig. Det finns ingen bättre känsla än den man har när man kommit dit man vill och klarat det som var svårt eller jobbigt. Jag älskar den känslan och kan leva på den så länge. Men för att ta sig dit så är det jävligt mycket arbete, och framför allt motivation. Jag är den mest svåra människa i hela världen att få motiverad till något och jag tappar den så fort jag hittat den. Men just nu är jag inne i världens motivationsrus och jag vill inte tappa det nu. Den här gången vill jag behålla det och slutföra det. Nu jävlar tänker jag göra det här för det är vad jag vill och jag tänker stå fast vid det och jobba arslet av mig.

Spyr på mig själv.

Ungefär fjärde paret hörlurar på ett halvår pajade idag, måste lyssna på musik för att kunna somna och mina wesc hörlurar jag fick av syrran i 18-årspresent är beslagtagna av Luit sen långt tillbaks. Fml.

Ser pearl harbor för första gången och känner mig något efter.

Dior mascaran för 335 jävla kronor, you better be fuckin worth it!!!!

Är så jävla kreativ på nätterna. Speciellt med något glas vin. Hela min fantasifulla och konstnärliga sida kommer fram. Har nyss rensat hela min hylla i badrummet och allt smink. Varenda borste, varenda pensel är tvättad, varenda smutsfläck borttorkad, varenda ögonskugga, foundation, färg och penna är testad. Onödiga och gamla saker slängda, hyllan ren och fin och organiserad. Mwah!! Nu ger jag mig på mer vin och börjar med bokhyllan i mitt rum. Känner jag mig själv rätt kommer det sluta med att jag tar garderoben också. Pusss

Förstår inte. Klart som fan det gör mig ledsen, det förstår du väl själv? Det här är ju anledningen till allt, det som är grunden till varför jag är som jag är. Jag får aldrig någon ro och är alltid stressad eller orolig över att det ska hända, och det händer ju. Fast jag inte vill att det ska hända, och speciellt inte nu. Nu när jag egentligen behövde dig som mest. Då ska jag som vanligt behöva stöta bort dig. "hon är sån, skitsvår och omöjlig att förstå sig på." Ja. Kanske. Men jag kan inte rå för det. Det är något jag byggt upp sen långt tillbaka och den enda mur som ingen någonsin kommer kunna riva. Mitt egna försvar. Men det är också något som dödar mig själv lite grann. Jag vill inte alltid vara sån här. Vill inte begränsa mig själv för jag är rädd att bli ensam igen. För hur jag än gör så verkar det alltid vara det de resulterar i. Jag är lika ledsen som dig, men ibland händer saker för en anledning, och det är det jag tänker tro på den här gången.

Har tappat tidsuppfattning, är nog trött men egentligen inte. Vaknade av mumlande röster. Vet att jag förstört natten nu. Kan inte rå för det. Depplistan går på repeat men jag mår nog bra. Eller? Vet inte. Orkar inte känna efter heller. Är för trött på det här. Varenda gång. Alltid. Jämt. Måste ha varit världens sämsta människa i mitt förra liv.

Är för trött för att blunda.

Soffhäng hela kvällen igår och samma visa idag. Börjar bli rätt tröttsamt och svårt att sitta still, klarar verkligen inte av att vara hemma en hel helg och bara sitta still, blir sjuk i huvudet av det. Joss satt tidigare ikväll och plockade gråa hårstrån av mamma och jag satt på allvar och nästan grät och rös hela tiden. Det finns inget jag är så rädd för som hårstrån, hatar det. Nu har mamma och tussen somnat och joss gör fina armband. Bless!

Beställde dessa till världens bästa Fille i överraskning idag! Sjukt feta är dom och jag hoppas hon kommer bli nöjd.

Vill bara tacka den som ringde mig med dolt nummer 01.40 inatt och väckte mig samt lallade bort x antal minuter av min sömn. Det tog ungefär 2h för mig att varva ner efter samtalet. Fuck you.

Har lyckats hålla mig från att nätshoppa i x antal månader typ. Sen gjorde jag en beställning med syrran och nu är de kört. Fan va de kliar i fingrarna.

Sjukaste jag varit med om i alla fall. Befriad, förnedrad, sårad, lättad, tom, maktlös. Jag hatar dig för att du gör det här emot mig. Tvinga mig inte att straffa mig själv för något jag är omedveten om. Det är inte rättvist.

"jag vet inte varför men jag kan inte sluta titta på din tatuering, den är så fin" Världens bästa kille gör världens tröttaste tjej glad.

All min fokus kommer gå till att må bättre och ta mig upp på fötter igen. Vill aldrig mer vara med om det den senaste veckan inneburit och jag är ganska så jävla livrädd. Vill bara bli bättre nu och få ett lugn och rutiner i mitt liv. Allting ska bli bra och varenda liten människa som inte bidrar till det ska ut ur mitt liv. På en gång. Har fortfarande ont i ryggen men kan i alla fall gå, huvudet är värre och jag hoppas innerligt att jag får gå till skolan denna vecka. Men först och främst ska jag må bra, min tur nu! Puss och tack till alla fina vänner/familj som gett mig omtanke!

Den här smärtan är fan helt stört kraftfull. Kan inte röra mig, inte gå, inte sitta och inte ens stå upp rakt. Kan inte räta ut ryggen minsta lilla för då hugger de i ryggen och jag ser stjärnor. Det strålar ut i benen och upp i ryggen och samtidigt gör det ont konstant i magen och runt höfterna. Kan inte skrika för jag tappar andan av smärta, inte gråta och hela kroppen skakar så fort jag gör en rörelse. Jag vill inte!!!!!

Kan inte sova mer. Slut på smärtstillande, sängen är den obekvämaste någonsin, jag är kissnödig och ryggen gör ont. Att få ryggmärgsvätska utdraget ur ryggen med hjälp av endast en fet nål och ingen bedövning var vidrigt. Kan inte räta ut ryggen och någon idiot låter HELA tiden. Har fan smärta så jag ser stjärnor och Han somnade. Träffade tobias mamma på ögon, gulligaste. Längtar efter min mamma. Vill hem. Svamlar.