Pain makes you stronger, tears makes you braver, heartache makes you wiser and vodka makes you forget all that shit.

Håll.din.käft.

Varit vaken sen strax innan 10 iofs.. Joel skulle upp och åka skidor och jag kunde ändå inte somna om. Har fått riktigt äcklig hosta nu. Vill inte.

Ligger däckad i årets hittills värsta sjukdom. Näsan rinner, hosta, ont i halsen som ett as, öm i hela kroppen och öronen värker. Kan inte minnas sist jag var såhär sjuk på riktigt faktiskt.

Såg hur som helst att de är internationella kvinnodagen idag vilket fick mig att tänka lite allmänt på kvinnorna i min omgivning. Dom absolut två starkaste kvinnorna jag känner är min mamma och min mormor. Det kommer aldrig ändras. Min fina mamma. Ingen vet hur mycket du gör för mig och josefine och jag tror inte att vi själva ens vet det. Du har gått igenom så mycket och klarat av saker jag alltid kommer beundra dig för, jag önskar bara att du själv kunde se det. Jag önskar att du kunde se vilken värdefull och bra människa du är, på alla sätt. Jag önskar du kunde höja din röst oftare och visa dig mer, aldrig någonsin gömma dig, vara tyst för att slippa vara till besvär eller låta någon sätta sig på dig. Ingen ska någonsin få såra dig eller ta ifrån dig vilken fantastisk mamma och medmänniska du är. Du är så klok, vacker och generös. Jag menar det. Jag litar på dig, den enda människan jag litar helt på. Du ska få bära mina tankar och hemlisar, så som jag vill bära dina när det blir för tungt. Jag beundrar dig så mycket och allt du gör varje dag, jag skulle aldrig klara mig utan dig. Jag vet att du tycker det är jobbigt att vara svag och gråta och bryta ihop, men du är lika vacker och stark när du är ledsen och jag lovar att jag ska alltid resa dig upp igen när du faller. Jag kommer aldrig låta något hända dig. Jag är så glad att du stått ut och inte stack som alla andra när jag var som jobbigast och ingen visste vad dom skulle göra med mig. När jag mådde så fruktansvärt dåligt och när allt gick helt åt helvete och spårade ur. Vad jag än slängde för skit på dig så stannade du. Och jag vet att alla mammor hade inte orkat det, hur mycket dom än älskar sitt barn. Men du såg igenom det och trodde på mig och jag står i så stor skuld till dig för det. Det är tack vare dig jag är här idag. Jag älskar dig så mycket mamma. Tro på dig själv, för det gör jag, så som du tror på mig.

Och min mormor. Min mormor som fött två barn till den här jorden och adopterat ett. Uppfostrat alla med lika mycket kärlek och rättvisa. Hållt ihop med sitt livs kärlek(världens bästa morfar) och fått sex stycken barnbarn. Man måste träffa min mormor för att förstå hur hon är. Det är svårt att beskriva henne, men jag vet ingen människa i hela världen som har större hjärta än min mormor. Ibland undrar jag hur hon får plats med allt där i. Rättvis, kämpe, intelligent, varm, kärlek, positiv och omtänksam är orden som kommer till mig när jag tänker på mormor. Hon är över 70 och jobbar dagligen med olika projekt, hon har alltid något hon ska göra och jag önskar hon skulle bli bättre på att komma ihåg sig själv. Hon är så älskvärd och gör så mycket för andra människor att hon lätt glömmer bort att ta hand om sig själv. Jag är så rädd om henne och vill aldrig att hon eller morfar ska försvinna. Hon ser på mig så fort något är fel och jag hatade det när jag var yngre och tyckte hon var skitjobbig när jag mådde dåligt och tyckte jag dolde det bra, men hon såg det ändå. Nu när jag är äldre förstår jag att det bara är riktiga vänner och dom som känner mig som kan se sånt. Jag minns en gång när jag var i den perioden då allting bara var mörkt och jag var som allra mest deprimerad. Jag hade någon slags panikångestattack för 938617 gången och mamma visste inte längre vad hon skulle göra. Mormor kom dit och höll fast mig fast jag skrek, svor, grät, spottade och sparkade. Hon sa till mig att hon skulle hålla i mig tills jag lugnat ner mig och det gjorde mig bara ännu mer arg. Jag hatade allt och alla då och ingenting hjälpte. Jag minns att jag tittade upp på henne för en sekund och såg att det rann tårar ner för hennes kinder också. Och det högg i mitt hjärta. Jag brydde mig inte ett skit om någon eller något då, jag var mer död än levande. Men att se mormor gråta för att hon kunde se hur dåligt jag mådde fick mig att känna för en liten sekund igen. Och det gjorde ondare än allt annat jag kände när jag mådde sämst. Jag älskar dig så mycket mormor, du kommer alltid inspirera mig och det är tack vare dig jag lärt mig att stå upp för mig själv och vad jag tycker. Och tack för du gav mig den bästa mamman någonsin.


Grattis till alla övriga fina, starka kvinnor också. Jag hoppas verkligen att någon dag kommer förtryck och orättvisor vara borta ur bilden. Stay strong.