Fan jag får sånt jävla rus på mig själv. Sjukt värdelös och obetydlig sak, egentligen, för mig att bry sig om. Men ändå kan jag inte låta bli. Är det något jag ALLTID varit, så är det nyfiken. Alldeles för mycket också, men helt ärligt, vad FAN vill du mig? Och vad fan vill du mig NU? Det är lite sent påkommet nu kanske. Blir fan less. Kuk. Hejdå

Jag får sån jävla äcklig känsla i magen. Det är helt sjukt att en människa FORTFARANDE kan få dra så mycket energi och ta upp så mycket plats i min hjärna, utan att han ens vet om det själv längre. Tror jag i alla fall. Det är ovärt, dumt, slöseri och allt där imellan. But still. Kan inte hjälpa det. Det bara händer. Det händer, det händer och det händer. Igen, igen och igen. Det är irriterande och vissa gånger blir jag bara förbannad och hatar dig mest i hela världen. Vilken jävla tönt du är egentligen. Hah!