Igår hade jag en konversation med en fin kille jag tycker väldigt mycket om och är väldigt lik på samma sätt som jag är väldigt olik honom. Det vi pratade om den här gången, utav alla tusen, var en känsla som han beskrev för mig och jag försökte svara så bra som möjligt. Samtidigt kände jag mig osäker på vissa saker jag sa, efter som jag egentligen inte har en aning, jag vet bara exakt vilken känsla han menar och hur jag tog mig ur det, det är det enda jag kan säga helt ärligt. Och det kändes jobbigt, jobbigt att behöva säga till någon man tycker om och vill ska må bra att man inte vet och inte har något svar. "Jag tror liksom att det är här och nu som spelar roll, du kommer ingen vart på att älta det som har varit." Det är i alla fall något jag menar, och måste påminna mig själv om många gånger. Nu är ett exempel.