Försöker komma ihåg vårat sista telefonsamtal i detalj, tänker igenom dom där 36 minutrarna konstant och läser våran sms-konversation tusen gånger innan jag somnar. Hur mycket jag än letar hittar jag ingenting som skulle tyda på att något är fel eller att jag gett dig anledning att göra såhär. Helt från ingenstans. Oprovocerat. Oförtjänt. Plötsligt. Tystnad. En ignorans utan dess like. Jag bara undrar, har du blivit knäpp på riktigt eller? Vad fan är det du är så rädd för? Om jag nu skulle ha gjort något så hemskt att du har rätt att göra såhär vill jag i alla fall veta vad det skulle vara. "jag ringer dig i morgon Julia" var det sista du sa och jag vill för allt i hela jävla världen inte att det ska vara det sista du någonsin kommer att ha sagt till mig. Vad har jag gjort???? Jag saknar dig, väldigt mycket, men så som du beter dig kommer jag förmodligen inte tycka det är någon idé att du kommer tillbaks, när du väl gör det. Om du menat allt du någonsin sagt så kommer du göra det. Var det värt de?