Dö.

Vidriga, smutsiga människor. Hur står man ut med att leva med sig själv när man vet vad man gör emot en annan människa? Bra jobbat, ni har förstört allt som någonsin har betytt något. Den enda personen som fått mig att tro att jag är bra och duger, på riktigt. Att du ens satt här för typ tio minuter sen. I mitt hem. Mitt rum. Min säng. Mår fan dåligt utav det. Du är den svagaste människan jag vet och jag är så förbannat jävla besviken på dig. Jag kommer aldrig i hela mitt liv förlåta dig och så fort jag träffar en människa som visar minsta lilla likhet till ditt beteende ska jag be honom dra åt helvete och sänka den jäveln. Vill spotta dig i ansiktet, slita sönder ditt äckliga jävla ansikte och klösa ögonen ur dig. Och dig... Jag är fel person att döma och gillar inte att göra sån skit, men hur skulle jag inte kunna det jag känner om dig efter det här? Låt mig bara vara, ta aldrig mer kontakt med mig, titta aldrig på mig, nämn aldrig mitt namn. Vill aldrig mer se dig. Har nog aldrig känt mig såhär tom och hjälplös någon gång i hela mitt liv. Jag vill bara att allt som har med dig att göra ska försvinna och bara lämna mig ifred. Vill inte tänka på dig, vill inte erkänna att du har tagit sönder mig så mycket som du har gjort. Ljug mig aldrig rätt upp i ansiktet. Nästa gång tänker jag inte låta bli att ge dig den där käftsmällen som hängt i luften hela kvällen. Din jävla hora.

Comments

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0